ELCA

Eller är det vi som omedvetet springer ifrån tiden?
Jag satt o tänkte tillbaka på när jag och Linn förflyttade våra arslen till Bologna. Och det är FEM år sen!!!!  FEM???!!!!
Vart tog alla dom åren vägen? Jag vet att tiden existerar i mitt minne, men man blir lite rädd när 5 år kan passera en så obemärkt..
Det är långt över 2 år sedan jag flyttade tillbaka till Sverige från Milano..det är över 1½ år sen Adela kom till oss. Och snart är man 24 ist för 19 år. AHHH!!! Och vad gör jag? Inget..jag gör INGENTING! Sitter på mitt (feta?) arsle i soffan o skriver i en ointressant skitblogg. Jag borde plugga, vara nått...jobba med nått som jag brinner för. Ha en massa barn och vara gift. Det var iaf den framtidsbilden jag hade framför mig när jag var 10 år och funderade vad jag skulle göra om 10 år. Nu har de 10 åren passerat med råge, och inte nått av de har jag kunnat följa. Har man en sån felvriden bild av sig själv när man är yngre. Ja, jag vet..min tid kommer väl oxå. Men jag vill inte vakna upp igen när jag är 30 år och märka att tiden bara "spraaaang" förbi mig. Nej tack. Nu ska tiden stå till ett LITET tag, så man hinner komma ikapp sig. Ja. Så alla ni som finns i min närhet. När jag befinner mig med er, så existerar det ingen tid. Den är borta. Med vinden...iaf för ett litet tag!